14:32:46
Spöktext: Elvira och Trella har skrivit varannan mening
Spökena
Det var en gång två små flickor som lekte i skogen. Den ena hette Alice och den andra hette Moa. Alice ville gå längre in i skogen, men Moa var rädd.
- Var inte rädd jag är ju med dig hela vägen, sade Alice.
- Men tänk om det kommer ett spöke, sade Moa.
Alice blev fundersam och tänkte en stund på om hon trodde på spöken. Sedan kom hon på att pappa hade sagt att spöken bara finns i sagorna som han brukade berätta.
- Äh, det finns inga spöken… kom, sade Alice.
Moa hörde hur Alice röst darrade så hon vågade inte.
- Jag vill inte, skrek hon och sprang iväg.
- Barnunge, mumlade Alice och sprang efter.
Moa stannade och framför henne var där ett litet rött hus. Gumman som bodde där var mycket snäll.
- Vad gör du ute i skogen helt själv? frågade gumman.
Gumman bjöd in Moa till sin stuga där de åt mjölk och kakor, och då…… En stor man kom in i rummet.
- Moa detta är min 30 år yngre man, förklarade gumman.
Bakom hans rygg kom Alice fram. Hon gick fram till Moa och kramade om henne, men Moa var arg på henne för att hon tvingade henne att gå längre in i skogen.
- Jag hittade henne i skogen, sade mannen. Hon letade efter sin syster ute i skogen.
- Ja nu när vi fått fin besök så får vi ta fram kakorna som jag bakade igår, sade gumman.
Hon tog fram kakorna och mjölken och presenterade sig.
- Jag heter Agda och det här är min man som heter….
- Jag heter Klaus, avbröt Klaus.
Agda bjöd flickorna och Klaus på kakor och mjölk. De tog vars en kaka och smuttade på mjölken. När Agda inte såg tog Moa en kaka till.
- Ni får ta hur många kakor ni vill, Viskade Klaus till Moa som glufsade i sig kakorna när hon fick höra.
- Nu borde vi gå, sade Alice snabbt.
- Inte en chans jag vill stanna med tant Agda och hennes man Klaus, skrek Moa.
- Jag går i alla fall nu, sade Alice och sade ”Hej då”.
Moa tryckte in sig i tant Agdas famn. Men helt plötsligt hördes något. Fönstret öppnades och vinden flög drog med sig kakorna, om man lyssnade noga kunde man höra hur någon glufsade i sig dem. Moa blev rädd och reste sig upp. Tant Agda hämtade städredskapen som hon tänkte försvara sig med. Moa sprang ut ur huset, hon andades snabbt.
- Jag hade rätt, jag hade rätt! Det finns spöken, det finns spöken!, skrek hon och tittade ifall hon kunde se det.
Men där stod bara Alice och skrattade, då började Moa också skratta.
- Det fanns visst inga spöken, var det ända hon fick fram.
Sen gick de hem tillsammans. När klockan slagit 1 var de hemma och mamma sprang och kramade om dem.
AV: Elvira Hanner och Trella Criddle Sikrot